Med facit i hand so far i denna blogg, inser jag att jag med dunder respektive brak bryter mot en hyffsat vedertagen blogg-norm. Nämligen att man relativt frekvent ska föra in sina små, eller stora, inlägg. Och har man inget att skriva kan man skriva nåt ändå. Typ nån nån enstakaste nån kanske tycker det är intressant med vardagliga trivialiteter, och iaf får man av läsarna av bloggen en stjärna i kanten för att man håller blogg-glöden uppe, genom att införa diverse inlägg...relativt frekvent, alltså. Som ni ser om ni scrollar ner i denna Riddare Mysianska nätpublikation så ser även den mest optimistiske att så inte har skett. Och kommer kanske inte ske i framtiden heller...haha, som om ni trodde denna min insikt skulle vara brytpunkten till ett mer frekvent (ursäkta in absurdum-bruk av detta ord) bloggande om ditten och datten. Men ack nej gott folk. Jag skriver när jag känner för det. När jag har något att skriva om. Samma sak som musik, men skriver väl musik (i bemärkelse komponerar/framför/spelar in) när man känner för det. Visst kan man pusha sig lite extra om/när det finns pengar med i bilden, eller andra morötter. Men vad finns det för morot med denna blogg. Ingen ekonomisk, om nu ingen vill hosta fram lite "pekuniära presenter" och överlämna till undertecknad. Att vilja synas, höras kanske är det som driver många i sitt bloggande. Jag vill inte det, bara när jag just har något att säga. So here we are :) Nu kanske någon tycker att detta inlägg egentligen inte sagt något än...och det må kanske vara sant. Men låt mig då knyta ihop säcken, med min syn på detta som tagits upp ovan, i följande två punkter.
1. Har man inget liv, varför ska man då blogga
2. Har man ett liv, varför ska man då blogga
;)
Huruvida det är punkt 1. eller 2. som applicerar på mig, låter jag vara osagt, haha...förmodligen nånstans mittemellan...Kanske just därför jag bloggar lite ibland ;)
Go'afton!
(Reservation för ev. stavfel i detta inlägg..trötthet och hunger anges som skäl till varför korrekt genomförd "korrektur" ej än utförts av författaren.)
tisdag 12 februari 2008
lördag 2 februari 2008
Moralisk förkastlighet
http://www.expressen.se/nyheter/1.1030312/al-qaida-lurade-dem-bli-levande-bomber
1. Att själv genomföra ett själmords-bombdåd är moraliskt förkastligt.
2. Att styra/manipulera någon annan att genomföra dådet är moraliskt förkastligare.
3. Att lura två kvinnor med Downs syndrom och via fjärrstyrning utföra dådet är moraliskt förkastligast.
Jävla människor det finns på denna vår jord.
Jag erkänner - vissa saker (kanske rentav de flesta) "orkar" man inte ta in av det nyhetsflöde som väller mot en. Detta flöde som man försöker dosera in i lagom dos, för att liksom inte vackla av rapporteringen av diverse idiotiska handlingar, händelseförlopp runtom i denna vår värld...inte minst idiotiska handlingar som sker med politiska och religiösa förtecken, eller ännu värre - både ock. Men en sån här nyhet (läste den på text-tv först) kan jag inte låta bli att faktiskt känna något för. Gör mig bokstavligt talat gråtfärdig.
Själmordsbombning är förstås alltid jävligt jävligt långt ifrån, i alla fall i min värld, något som med jordiska argument kan "förklaras" eller än mindre rättfärdigas. Men att dessutom lura två förståndshandikappade kvinnor väcker ett sådant emotionellt ursinne inom mig att, att jag vill..att jag ska....ja vad gör man..? just därför man blir så frustrerad...
Och "förståndshandikappade" förresten skrev jag ovan...vem är det egentligen som inte har ett uns av "förstånd".... Jag skiter i vilken orsaken/bakgrunden till denna aktion äro. Det finns ingen bakomliggande faktor/förklaring/orättvisa som rättfärdigar tagandet av 99 människors liv, och dessutom så göra med två kvinnor med down syndroms som verktyg för detta.
Hoppas nästan gång ni tar era egna liv istället. Men då förstås inte bland annat folk. Nej gå in ännu längre i er snevridna världsbild, människosyn...se det politiskt, religiöst - eller vad det nu är som driver er - och hör rösten...er uppgift är att dö...er uppgift är att dö....ta så era egna liv. Och stå för det. Blanda inte in nån annan i denna handling. Förbannade jävla maskar. Krälandes på botten av mänskligheten.
1. Att själv genomföra ett själmords-bombdåd är moraliskt förkastligt.
2. Att styra/manipulera någon annan att genomföra dådet är moraliskt förkastligare.
3. Att lura två kvinnor med Downs syndrom och via fjärrstyrning utföra dådet är moraliskt förkastligast.
Jävla människor det finns på denna vår jord.
Jag erkänner - vissa saker (kanske rentav de flesta) "orkar" man inte ta in av det nyhetsflöde som väller mot en. Detta flöde som man försöker dosera in i lagom dos, för att liksom inte vackla av rapporteringen av diverse idiotiska handlingar, händelseförlopp runtom i denna vår värld...inte minst idiotiska handlingar som sker med politiska och religiösa förtecken, eller ännu värre - både ock. Men en sån här nyhet (läste den på text-tv först) kan jag inte låta bli att faktiskt känna något för. Gör mig bokstavligt talat gråtfärdig.
Själmordsbombning är förstås alltid jävligt jävligt långt ifrån, i alla fall i min värld, något som med jordiska argument kan "förklaras" eller än mindre rättfärdigas. Men att dessutom lura två förståndshandikappade kvinnor väcker ett sådant emotionellt ursinne inom mig att, att jag vill..att jag ska....ja vad gör man..? just därför man blir så frustrerad...
Och "förståndshandikappade" förresten skrev jag ovan...vem är det egentligen som inte har ett uns av "förstånd".... Jag skiter i vilken orsaken/bakgrunden till denna aktion äro. Det finns ingen bakomliggande faktor/förklaring/orättvisa som rättfärdigar tagandet av 99 människors liv, och dessutom så göra med två kvinnor med down syndroms som verktyg för detta.
Hoppas nästan gång ni tar era egna liv istället. Men då förstås inte bland annat folk. Nej gå in ännu längre i er snevridna världsbild, människosyn...se det politiskt, religiöst - eller vad det nu är som driver er - och hör rösten...er uppgift är att dö...er uppgift är att dö....ta så era egna liv. Och stå för det. Blanda inte in nån annan i denna handling. Förbannade jävla maskar. Krälandes på botten av mänskligheten.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)